Solblekta tårar

"De höll om varandra i sömnlöshetens tunga timmar. Andades alldeles nära och kunde känna varandras värme i allt det kalla som fanns runt dem. All den kyla som ville tränga sig under skinnet, krypa in i deras hjärtan och förstöra det lilla som fanns. Den lilla uns av hopp de delade om varandras kärlek till den andre. De stannade i varandras armar tills solen började lysa på hennes ansikte och hon långsamt öppnade ögonen. Värmen från solen spreds i rummet och medens var natten över, kylan runtomkring inte längre närvarande medan det kalla inombords blev alltmer påtagligt. När verkligheten av denna dag, som igår varit en långt borta morgondag, nu låg framför dem kändes kärleken malplacerad. Värmen de känt för varandra igår var inte betydelsefull där de stod och blickade ut över framtiden. En framtid de inte delade tillsammans, en framtid de valt att gå ensamma. Hon sa farväl föralltid och på tå kysste hon hans kind innan hon tog ett steg framåt. Ett steg längre än honom. Deras gemensamma inre frös till is och krossades. Medan solen och de varma tårarna värmde deras kinder".