Fördomsfri

De skrattade när de gick hemåt i mörkret. Alla på olika håll men mot samma mål. Det hade varit en lyckad kväll, med nya band knutna, gamla förnyade och äldsta förstärkta. I hennes kropp var ruset fortfarande påtagligt och hon föll ideligen i fnissattacker. Hon utbrast saker hon annars aldrig skulle vågat yppa och smådansade fram över kullerstenen. Hon följde en av killarnas ryggtavlor som banade väg längre fram, såg avundsjukt tillbaka på tjejen och han. Han som hon inte ville släppa med blicken, som hon hade sett med nya ögon just ikväll. Han som hon, helt plötsligt, i hela sitt inre ville ha utan att känna honom. En person hon ville känna även om hon trodde sig veta hur han var. Fördomsfrihet låg inte för henne men i hans fall var hon villig att göra ett stort undantag.

På avstånd betraktade hon honom. Hur han charmade alla, log och drog uppmärksamheten till sig. Hon var inte ensam om att vilja vara tjejen. Den han såg på med de där ögonen som tycktes ha något speciellt. Den han gav sin fulla uppmärksamhet åt. Tjejen skrattade svagt åt hans skämt och spelet dem emellan fortsatte länge. Iakttagelsen av deras flirtande gick henne på nerverna. Kanske var det för att den tjejen, hela hennes utstrålning och jag, var alltför långt från henne själv. Förmodligen irriterade det henne att han aldrig skulle se henne sådan och därmed aldrig se åt henne. Fördomsfri eller inte, om inte han var det skulle de aldrig ens ge varandra en chans.