Fiska

Gång på gång har jag av varierande människor blivit tillfrågad om att följa med och fiska. Gång på gång har jag svarat att "Nej, det är inget för mig. Man behöver ha tålamod och kunna hålla käften. Båda saker är jag extremt dålig på".

Igår däremot var dagen likadan som människor beskriver att långfredagen var förr. Jag hade tråkigare än tråkigast. Just när min uttråkning nått en rejäl bottennivå frågar min kära vän Ida om jag vill följa med henne och Henric på fisketur. Jag svarar ett glatt "Javisst", för jag tänker att inte ens fiske kan vara så tråkigt.

När vi anländer till bryggan är alltså Henrics bror och kompis redan i full färd med att fiska. Efter 10 minuter (märk tiden) tröttnar de för att de ännu inte fått napp. De pratar högt, fiskar bland motorbåtar och äter chips. Wtf? Inte för att jag vet ifall detta är ett förekommande beteende bland fiskare, men fiske var alltså vad jag hoppats på, rejält trevligt och oseriöst.