Extract

Vinden svepte tag i hennes hår, ett steg och hon skulle falla ner från berget. Ett litet skratt flimrade från hennes läppar när Jon ställde sig bakom henne och lyfte hennes armar á la Titanic. Hon vred sig loss och vände sig mot honom. Hennes ansikte en centimeter från hans, hans utandning mötte hennes, hennes inandning av varm luft från honom, knappt innehållande syre. Stella slog ner blicken och hennes tjocka ögonfransar vilade för ett ögonblick mot kindens matta yta. Hans fingrar var snabbt under hennes haka och innan hon vistte var eller hur var deras andning en. Förenade.

Godmorgon du hjärna som spelar mig spratt. Borta.