Stella

Hon lyfte kaffekoppen på nytt och förde den mot sina rödmålade läppar. Kaffet var för varmt och tungan protesterade mot den heta drycken men hon ignorerade det. När hon ställde tillbaka kaffekoppen på bordet syntes där ett rött märke från hennes läppar. Det var tyst omkring henne och hon kunde höra hur filtret på cigaretten knastrade och föll offer för lågan. Dåliga vanor hade börjat hopa sig på senaste tiden och hon visste att de borde upphöra för hennes eget bästa.

Vem var det som sagt att saknad var den vackraste känslan i världen? Vem kunde resonera på det vis att saknaden var underbar för att den bevisade något verkligt. För att den bevisade att man älskat det man nu saknade. För att den bevisade hur mycket man brydde sig om det som var borta. Enligt henne var endast saknad en dålig vana. Något som borde upphöra för hennes eget bästa.

Han skulle inte komma och hon visste inte varför hon ibland trodde på det. Varför hon ibland målade sina läppar röda för att hon visste hur mycket han älskat det. Varför hon alltför ofta funderade på om det hade gjort någon skillnad om hon målat dem oftare. Om han då hade älskat henne längre. Om han då aldrig hade försvunnit.

obs! extract from my book