Lycka?

Jag läser böcker om och om igen för att jag vet hur de slutar

Jag tycker om att veta hur saker slutar, jag älskar lyckliga orealistiska slut. Jag älskar dem och söker så förtvivlat efter dem i mitt verkliga liv utan större lycka. Ibland passerar en händelse som skulle kunnat tolkas som en stund av lycka, en stund av lugn och fullkomlighet, men lycka som varar förevigt finns nog inte.

I alla mina dagar har jag älskat att fly in i en fantasivärld där evig lycka tycks finnas bara för att någon är orealistisk nog att skriva ner den. Om och om igen läser jag samma böcker och ser samma filmer av den anledningen att jag vet hur de slutar. Jag tycker om att genom hela upplevelsen av den fantasivärld jag läser eller ser känna lugn och fullkomlighet för att jag vet att berättelsen får ett lyckligt slut. Rädslan som jag hela tiden utmanas med i mitt eget liv finns inte när jag vet om det kommer att gå bra eller dåligt. När jag vet att prinsen får prinsessan, att saknad inte finns eftersom alla människor i alla berättelser alltid återförenas, att alla har ett öde och en uppgift att slutföra, att livet helt enkelt inte har några svåra val. Berättelser är alltid okomplicerade, absolut inte utan hinder, men okomplicerade. Huvudpersonen tar risker, utsätter sig själv för fara men alltid gör de dessa saker av den bästa anledningen som finns. För kärleken.

Ett lyckligt slut innehåller alltid den största ingrediensen till lyckan vilket är kärleken. Och söker inte alla människor konstant efter lyckan?

Mitt bästa tips till dig som söker är: Se alltid till att vara den personen som lämnar den du älskar om ni ska skiljas åt. På det sättet kan du alltid ångra dig vilket gör saknaden uthärdlig. Genom att veta att saknaden kan försvinna om man återvänder är den uthärdlig. Låter du din älskade lämna dig är saknaden din värsta fiende, den gör dig galen och får dig att vilja skrika. För lämnar din älskade dig finns inte bara saknaden där utan även oron över att personen kanske bestämmer sig för att aldrig någonsin igen komma tillbaka. Då står du där undrandes över varför du lät din lycka försvinna. Du blir direkt sökande åter igen, sökande efter kärleken.

Tro mig, jag vet, jag har aldrig slutat leta och tänker inte ge mig före jag lever lycklig i alla mina dagar.