Vad heter du?

”Vem är du?”.
”Vadå vem är jag? Undrar du vad jag heter?”.
”Ja, vad heter du?”.
”Varför frågade du inte det från början då, om du ville veta vad jag heter?”.
”Jag vet inte”.
”Nehe”.
”Men vad heter du då?”
”Det tänker jag inte säga”.
”Varför?”.
”För att jag stör mig på hur du frågade den första frågan?”.
”Men det betyder väl i princip samma sak?”.
”Nä, nä, nä”.
”Vad?”.
”Nu har du gjort bort dig?”
”Nu förstår jag inte. Vadå gjort bort mig?”
”Fan, vad du frågar mycket”.
”Jaha, men varför har jag gjort bort mig?”
”För att jag är en ordmärkare och jag hatar när folk använder fel ord till saker!”.
”Okej. Förlåt”.
”Det är lugnt”.
”Bra”.
”Vill du inte veta vad jag heter längre?”.
”Jo”.
”Okej”.
”Kan du inte säga vad du heter då?”.
”Nepp”.
”Jag förstår inte”.
”Det är uppenbart”.
(suck)
”Men vad heter du då?”
”Varför ska jag säga vad jag heter om du inte tänker säga vad du heter?”.
”Jag vet inte. Tänkte bara kolla om du kände för att säga det”.
”Nej”.
”Okej. Då är vi två icke-sägare”.
”Jag antar det”.
”Vadå antar? Ingen av oss säger vårt namn. Vi är icke-sägare!”.
”Okej, okej”.
”Du är verkligen trög”.
”Får jag bjuda på en drink?”.
”Som sagt du är verkligen trög”.
”Nej, nu går jag härifrån”.
”Precis vad jag velat hela tiden”.