För ögon som lyser

Hennes ögon lyser. Jag tänker inte uppmärksamma det för att vara klyschig och försöka beskriva hennes vackra blå ögon. Nej, jag vill bara berätta att de idag verkligen lyser.

Jag såg på henne efter vårt senaste sommarlov. Rufsig av vinden, fräknig i hela ansiktet och med smilbanden vid ögonen. Hon var glad, för en utomstående person till och med lycklig. Men någonstans drunknade ögonen i sig själva och dolde det ljus jag ovan beskrev.

Jag minns senast de lyste som nu, minns hur hon då sprang barfota längs grusvägen till sin sommarstuga. Hon skrattade och buttades för att hinna före bilen och den hon sprang bredvid. Sken ikapp med solen och gnistrade i varje leende.

Påtagligt bortblåst var ljuset efter vårt senaste sommarlov. Ibland ville hon nog bara blunda när hon sken för att dölja vad som egentligen hände. Rädd för att brista är livsrädd att mista.

Jag ser henne idag där hon snubblar fram över halkiga gator. Med den överdimensionerade mössan och ögon lika ljust upplysta som snö i solsken. De är tillbaka. Vackra, underbara och bländande.